mikamey

Att livet inte alltid går som man hade tänkt sig kan ju lätt hända och ibland har man ju dom där dagarna så saker kanske inte går så smidigt som man hade hoppats, igår hade jag en sån dag. Hela dagen var inte dålig igår, den spenderades med mkt bra människor så inget ont om sällskapet, men ibland så har man bara ren otur.

Dagen böjade med att jag satt hemma och pluggade inför tentan jag ska ha den 9 Januari, sen runt 15 tiden ringde min kompis Kim och frågade i fall jag ville åka in till stan och hålla henne sällskap och det var ju inte så mycket att fundera över. Antingen sitta och totera sig med tenta plugg eller åka in till stan och umgås med personer man älskar. Så jag åkte in och vi gick runt i stan och jag hittade en kofta för 100 kr som jag älskade på HM :) (som det kommer bild på längre ner i inlägget)

Sen efter ett tag så ringde en gammal klasskompis till Kim och frågade i fall vi ville åka till Kista Galleria och fortsätta vår shopping där med henne eftersom att Kista har öppet 1 timma längre än i stan, så vi funderade en stund men bestämde oss för att åka dit. När vi kom fram så virrade vi runt i Kista och knuffades bland en massa människor och hittade inte speciellt mkt, det var ju ganska sent så det mesta var redan utplockat, doc hittade jag en otroligt fin kavaj som jag så gärna hade velat haft men det fanns bara 1 kvar och det var 1 storlek för liten, typiskt min tur :P

Iaf vi gick runt där och sen precis innan affärerna stängde så hittade jag lite smycken inne på en affär där dom hade 50% på alla smycken så jag köpte lite där inne (som det också kommer bilder på). Och dom timmarna gick ganska smärtfritt, oturen hade inte riktigt börjat än utan det började när vi skulle ta oss hem.

Vi går upp till tunnelbanan för att ta oss hem, det skulle ta minst 2 timmar för mig att komma hem så jag ville helst ha en smidig hemresa. Efter att vi väntat på tunnelbanan i 12 min så när den väl kommer stannar den inte ens på stationen utan åker förbi, alla på stationen blir helt förskräckta och fattar inget så jag och Kim tänker att vi tar tunnelbanan åt andra hållet och åker tillbaka med den sen, men när den kommer så stannar inte den heller. Kim ringer då en gammal klasskompis till oss som bor i närheten och han säger att det antagligen hänt något i gallerian, typ ett rån och då ber dom tunnelbanorna att inte stanna då dom personerna inte kan smita iväg så snabbt. Så vi bestämmer oss för att ta bussen därifrån ist. När vi kommer till bussarna så hittar vi inte dom två som vi vart rekommenderade att åka utan tar en annan som ser bra ut (kanske inte det smartaste valet). Men vi åker den en bit och hamnar tillslut i Akalla som ligger ännu längre bort än Kista och inser att det nog är smartare att hoppa av där och ta tunnelbanan därifrån, när vi kommer ner till plattformen sen så missar vi precis en tunnelbanan.

Så nu är vi trötta och less men får helt enkelt sitta där och bara gilla läget. Klockan var nästan 22 och jag inser att jag inte kommer vara hemma tidigt. Tillslut kommer det en tunnelbanan och vi åker därifrån. När vi väl kommit till Centralen så kollar jag på klockan och inser att mitt tåg precis gått och nästa går inte förän 1 Timme senare. (Så är det när man bor på landet :P) Så jag går till McDonalds och köper mat och sitter där och väntar på tåget ist, när tåget väl avgår är kl 23.19 och det tog 1 Timme för mig att komma hem med tåget, plus att tåget vart 10 min sent under resasn gång, så jag var hemma kl 01.00.... Shiiiit vad gad jag är att jag nu bor i Piteå där jag kan gå vart jag vill inom Piteå och slipper med tåg som krånglar eller att åka 1 Timme bara för att få shoppa lite.

Tur att jag hade sällskap av min fina vän Kim igår så vi kunde gnälla till varandra om hur mycket vi bara ville komma därifrån, så om man nu ska ha en otursdag, se till att ha det med en god vän så blir det alltid en smula lättare! ;D












Detta är då tröjan, armbandet, örhängena och halsbandet jag köpte! :) väldigt nöjd över dom små sakerna jag endå hittade. Så ha det bra, kramar// Mikamey

Även om livet för människor känns korta så känns ju kanin år otroligt, otroligt korta. Man tror att kaniner kommer leva länge och "min lilla kanin kommer aldrig dö" kan man tänka ibland. Men idag fick jag mig en dos av att vad som helst kan hända och även om det känns som attt ens kanin ska leva för evigt så kommer den verkligen inte att göra det, tyvärr.

När jag står och pyntar julgranen så kommer min lillebror nerspringande och säger att min kanin inte verkar må bra, han ligger på golvet av buren och verkar inte alls kunna resa sig. Jag springer upp och känslan när jag ser min lilla älskling ligga på golvet och kämpa för sitt liv är totalt hemskt. Jag vet att jag haft honom länge nu och att han börjar bli gammal och hans tid börjar närma sig, men på något sätt tänker man endå att nej min lilla älsklings kanin kommer att leva för evigt.

Han var jätte mager vilket var otroligt konstigt eftersom vi vet att han har ätit, men något har tydligen gått snett, vilket fall vi börjar tänka och tvingar i honom lite vatten och lite mat och hoppas att det ska hjälpa, efter ett tag så börjar han se ut som att han mår bättre, han kunde stå och nästan röra sig runt på golvet. Så nu håller vi honom under uppsigt och hoppas att allt ska lösa sig. Jag vet inte alls om han kommer att bli bättre, men jag får väl helt enkelt vara beredd på både och bara hoppas att han klarar sig, iaf ett litet tag till, vill ju inte förlora honom även om jag nu insett att det faktiskt kommer att hända. Den här lilla kaninen var det allra första husdjuret jag haft i mitt liv så det är även första gången jag får känna känslan att kanske förlora honom. Det är otroligt hur mkt kärlek man faktiskt kan känna för ett husdjur! Ens husdjur är ju ens små älsklingar som man alltid kan gosa med, mysa med och älska otroligt mycket.

Så nu blir det helt enkelt att hålla koll på honom ett tag till och bara hoppas att han blir bättre! Massa kärlek till min lilla älskling Stoffe! <3